Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - På misstankar. Ett par historier af Gustaf af Geijerstam
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
resten var brefvet mystiskt, upphetsadt i tonen och
skrifvet med blyertspenna. Alltså i allra största hast.
Jag skyndade mig i väg, och när jag ringde på
klockan, möttes jag af en inifrån tamburen med
hvä-sande röst uttalad hviskning, som frågade:
»Hvem är det?»
»Det är jag, förstås.»
Detta meddelande mottogs med ett förfärligt
fyr-stämmigt skrik, kommande frän lika många uppskrämda
kvinnobröst.
Jag fick fatt i dörren, ropade än en gång: xdet
är jag», denna gång försiktigtvis nämnande mitt namn,
och nu öppnades dörren, jag rycktes in, dörren
stängdes bakom mig med en smäll och säkerhetsrigeln
pålades.
Jag var naturligtvis alldeles förbluffad och kunde
endast fråga, hvad som stod på. Men på länge kunde
jag icke få något svar. Man bara frågade mig:
’Såg ni nå*n där nere?’
’Hvar?’
T porten?’
’Nej, ingen människa.’
Tnte i trappan heller?’
’Nej’
’Ah, herre gud.’
Rösten drunknade i en flod af utrop och
be-skärmelser, hvaraf jag inte förstod ett ord. Och en
stund senare befann jag mig i ett inre rum med den
unga fröken och en hennes väninna, som kommit dit
på besök. Och nu började förklaringarna.
De hade kommit hem på eftermiddagen, och i
porten hade de mött en fru, som hade frågat, om
den ena af dem inte var fröken X. De hade svarat
’jo’, och då hade hon sagt — nej, det var alldeles
för rysligt att tala om — jo, hon hade sagt, att det
var en herre — men om det inte var en herre, så
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
