- Project Runeberg -  Nornan. Svensk kalender / 1895. Tjugoandra årgången /
88

(1873-1906)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - På misstankar. Ett par historier af Gustaf af Geijerstam

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

var det en halfbättre mansperson —- och han hade
kommit där hvar enda kväll och sagt, att han väntade
på fröken X., han älskade henne, och om hon ej ville
älska honom tillbaka, så skulle han mörda henne.

Det var hela historien. Och jag undrar
egentligen inte på, att flickorna kände sig kusliga. Fröken
X. var för resten förlofvad, hennes fästman var en af
mina goda vänner, och hon förnekade energiskt att
hon hade den ringaste aning om denne våldsamme
tillbedjares existens. För resten kunde hon
naturligtvis inte dölja sin förtjusning öfver att vara hjältinna
i en roman, men i alla fall tyckte hon, det var hemskt
att under sådana förhållanden bo fyra trappor upp.

’Karlen måste vara galen’, utbrast jag.

’Galen eller inte’, så vill jag inte bli ihjälslagen,
blef svaret.

Jag medgaf riktigheten af denna logik, och efter
många om och men beslöts det, att vi skulle tåga ut
i sta’n för att lägga råd först och främst med
fästmannen och sedan med andra bekanta. Men det
värsta var att komma utför de fyra trapporna och
sedan ut på gatan. Först gick naturligtvis jag. Och
jag försäkrar, att det var ganska otrefligt. Ty jag är
fullt och fast öfvertygad, att flickorna vid behof tänkte
låta galningen skjuta mig, som han då alls inte var
kär i, och sedan själfva springa och ringa på första
bästa klocksträng. Vi tågade emellertid ned,
iakttagande en hög grad af försiktighet, och i portgången
slunko vi ut med en fart, som när pojkar springa
undan för stenkastning.

Vi träffade fästmannen, och vi träffade flere. Min
bror, som bodde i dublett med mig, och som hade
varit ute när ilbudet kom, uppfångades af en händelse
i ett gathörn. Och vi lade krigsråd inne på ett kafé
kring en bricka med punsch och bakelser.

Till sist höjdes en röst — det var en ung, ener-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 21:07:06 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/nornan/1895/0094.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free