- Project Runeberg -  Nornan. Svensk kalender / 1895. Tjugoandra årgången /
89

(1873-1906)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - På misstankar. Ett par historier af Gustaf af Geijerstam

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

gisk fru, som förde ordet — hon föreslog, att vi
skulle begifva oss ut allesammans och öfverlista
mördaren samt om möjligt gripa honom. Förslaget
antogs med acklamation, och flickorna sändes hem,
åtföljda af fästmannen, som icke ville ha ens en
mördares blod på sitt samvete.

Vi voro nu summa tre ungkarlar, en gift man
och hans energiska fru, densamma, som gifvit det
genialiska uppslaget i debatten.

Vi stärkte oss med en duktig supé på
operakällaren, och jag vill lofva att det var feber i blodet
på oss alla, när vi förberedde oss till detta äfventyr.
När vi kommo ut på gatan, steg febern ända till
galg-humor, och när vi nalkades det kvarter, där vi skulle
börja våra undersökningar, hade en fullständig vildhet
börjat bemäktiga sig oss alla.

I synnerhet var den lilla frun nästan hysterisk af
företagsamhetslust. Hon hatade denne man och hon
trodde ej ett ögonblick, att han var rubbad. Det var
en kanalje, en spetsbof, en Schenk eller en Jack the
Ripper. Och det skulle vara henne en riktig glädje
att få hetsa polisen på honom.

När vi kommo fram till det hus, där fröken X.
bodde, blefvo vi emellertid allvarliga, och allt onödigt
samtal afstannade. Men som ingenting märkligt var
att se, repade vi småningom mod och som vid en
ordentlig skallgång beslöto vi att dela på oss.
Ung-karlarne fingo order att stå stilla i ett gathörn och
hålla utkik, medan den unga frun tog sin man under
armen och släpade honom rundt kring kvarteret.

Naturligtvis hade vi hela tiden misstänkt hvarje
mansperson, som vi mötte. Men i synnerhet var det
en herre, som väckt vår uppmärksamhet. Han var
klädd i ridstöflar, stod stilla i ett gathörn, som om
han väntat någon, och plötsligt satte han till bens
och sprang som för betalning rundt omkring kvar-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 21:07:06 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/nornan/1895/0095.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free