- Project Runeberg -  Nornan. Svensk kalender / 1895. Tjugoandra årgången /
128

(1873-1906)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tidig snö. Berättelse af Frans Hedberg

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

»Jag tycker inte om det där att han skall behöfva
gå och vänta lifvet ur gubben för att kunna föra hem
vår dotter som sin hustru!»

»Kära du, vi måste ju alla den vägen vandra,
och när han dessutom är gammal och sjuklig . . .»

Slutet på dispyterna blef emellertid att Ragna fick
sin vilja fram, och nu hade hon sedan ett år tillbaka
inträdt på seminariet, där hon skulle genomgå den
treåriga kursen för att utbilda sig för sitt framtidskall.

Hon hade mycket att göra, men arbetet tog icke
bort något af ungdomsglädjen och lifslusten, tvärtom.
Det låg någonting sundt och friskt öfver hela hennes
personlighet och hon var hvarken sjåpig eller
karl-aktig, hvarken kantig eller smäktande, hvarken
bokmal eller dansdocka. Hon kunde vara allvarlig utan
trumpenhet och glad utan uppsluppenhet — något som
icke är allt för vanligt med de unga damerna i
öf-vergångstiden.

Hon kunde ofta med ett halft spefullt löje kasta
en blick bort till de båda förlofvade, när de i
skymningen sutto småkuttrande i en vrå, eller när trots all
försiktighet ljudet af en hastigt utbytt kyss blef litet
märkbarare än det skulle; men ibland låg det som
en lätt slöja af drömmande längtan öfver henne, när
de arm i arm smögo sig ut ur förmaket för att en stund
få hviska ostörda inne i Hildurs rum, och det kunde
hända att blicken syntes litet fuktig, när hon såg efter
dem i dörren. Men den stämningen varade blott
några ögonblick — hon skakade den af sig och var
snart lika glad som förut.

Edvin Bark kom upp en kväll vid sjutiden. Han
brukade spela vira med assessorn och registrator Bäck
en gång i veckan under hösten och vintern, och det
var en gång för alla bestämdt afgjordt att han skulle
komma utan föregående inbjudning. Han blef litet
förvånad, när tjänsteflickan öppnade tamburdörren för

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 21:07:06 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/nornan/1895/0146.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free