- Project Runeberg -  Nornan. Svensk kalender / 1895. Tjugoandra årgången /
130

(1873-1906)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tidig snö. Berättelse af Frans Hedberg

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

»Pappa måste gå bort på en stund!» började hon
efter några ögonblick; »det kom bud från farbror
Bäck att han inte mådde bra, och pappa blef orolig
och ville se hur det var med honom. Men han
kommer nog snart igen. Jag skall höra efter om inte
mamma vill komma ut och hålla farbror sällskap.»

Och innan Edvin hann svara att han tyckte
sällskapet bra som det var, hade hon skyndat upp och
var ute ur rummet med en tämligen påfallande brådska.

Edvin satt kvar och började fundera på hvad det
kunde vara åt henne, och under funderingarna fick
han maskinmässigt fatt i albumet och öppnade det
på slump. Han tittade uti det och studsade: det var
hans eget ansikte som blickade emot honom ur ett
kabinettkort, som upptog hela ena sidan i det
uppslagna albumet.

»Nå, flickorna sitta väl längre bort», tänkte han
och började bläddra méd en egendomlig ifver, hvars
orsak han inte själf kunnat förklara, om man frågat
honom därom.

Men hur han bläddrade, så fick han inte tag i några
läsflickor. Där sutto endast äldre, vördnadsvärda
personligheter, par om par;’ några af ämbetsmännen
från verket och ett par, tre präster samt några af
de skådespelare och sångare, som mest läto tala om
sig. De sista bladen voro upptagna af några
barnporträtt.

»Det var underligt!» tänkte han för sig själf,
»aldrig brukar Ragna narras. Och inte kunde det
väl vara — ah! h var för skulle hon väl sitta och se
på mig? Men här är ju en hel mängd andra gamla
porträtter också och det kan ju hända — —»

Längre kom han inte, ty nu märkte han att det
låg ett litet hopviket papper emellan bladen där hans
porträtt satt, och det var väl därför, som albumet
öppnat sig så precis just där.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 21:07:06 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/nornan/1895/0148.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free