- Project Runeberg -  Nornan. Svensk kalender / 1895. Tjugoandra årgången /
134

(1873-1906)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tidig snö. Berättelse af Frans Hedberg

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

3.

Det gamla ordstäfvet säger ju att »en annan
gång är en skälm», och sanningen däraf fick Edvin
Bark godt tillfälle att konstatera under den följande
tiden.

Den ena virakvällen gick efter den andra och han
fick ingenting veta. Hela vintern gick med allt sitt
rusk och alla sina supéer och middagar, och lika klok
var han ändå i fråga om den där lycklige karlen,
som fångat Ragnas ungdomsfriska hjärta. Ty därhän
hade han kommit under sina allvarsamma funderingar,
att lycklig var han, denna obekanta storhet, och det
mycket lycklig ändå! Ty medan han gick där i
egenskap af gammal farbror, hade han godt tillfälle att
observera, ja rent af studera den unga flickan, och
allt hvad han såg stärkte honom i den åsikten, att hon
var en bra flicka, ett riktigt praktexemplar af ungmö,
som bara hade ett enda fel i hans ögon och det var
att hon hvar alldeles för ung för att — — —

»Galenskaper!» mumlade han alltid, när han kom
till den slutpunkten i sina betraktelser och det
tycktes honom alltid att där slod han med hufvudet tätt
emot en tät stenmur, på hvilken alls inte fanns någon
utgång.

Under tiden hade det blifvit vår och börjande
sommar, och assessorn hade flyttat ut till sitt gamla
vanliga sommarnöje, i trakten af Drottningholm.

Det hade lyst för Hildur och hennes löjtnant.
Farbrodern hade dött under vintern och egendomen
blifvit hans, så nu fanns det inte något hinder längre
för giftermålet. Det var lysningskalas ute på Beatero,
och farbror Edvin var naturligtvis utbjuden tillika med
en hel mängd andra. Middagen var slut, alla
skålarna druckna, kaffet intaget och sedan gick man ner
i parken för att få frisk luft och litet motion på maten.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 21:07:06 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/nornan/1895/0152.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free