Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tidig snö. Berättelse af Frans Hedberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Edvin gick och ströfvade för sig själf där nere
och kände sig så ovanligt iätt och frisk till sinnes.
Det var vårdoft i luften, sommarsol på mälarvågen
och jublande fågelsång i buskar och snår, och han
tyckte att sången gaf eko inom honom själf och
väckte till lif alla somnade ungdomsdrömmar och
vårkänslor i hans eget inre.
Han slog sig ned på en gräsbänk vid stranden
och satt där, öfverskuggad af de täta alarna och såg
mekaniskt på hur småfisken hoppade och löjorna lekte
i aftonsolskimret inne i viken. Då såg han Ragna
komma gående från samma håll som han själf. Hon
bar sin vida halmhatt på armen och aftonfläktarna
lekte med hennes burriga hår och smekte hennes
friska kinder, där hon tankfull gick och blickade ned
och ibland stannade och ritade med sin lilla, spetsiga
sko i sanden på gångstigen. På det sättet kom hon
ända fram till bänken där han satt, och när han
gjorde en rörelse för att stiga upp, blef hon honom
varse, men såg inte öfverraskad ut, utan sade helt
lugnt, som om hon väntat att finna honom:
»Sitter farbror här alldeles ensam?»
Edvin fattade ett hastig beslut och sade utan att
se på henne:
»Vill Ragna sätta sig här hos mig — och vill
Ragna nu låta mig veta — — —»
»Hvad då?» frågade hon sakta och blef stående
framför honom.
»Hvem det är, som Ragna tycker om?»
»Har farbror inte kunnat fundera ut det än?»
frågade hon och såg på honom med en halft spefull,
halft orolig blick.
»Nej, men nu skall Ragna säga mig det utan
omsvep.»
»Utan omsvep?» återtog hon, »det kan jag inte.
Men med omsvep — kanhända!»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
