- Project Runeberg -  Nornan. Svensk kalender / 1895. Tjugoandra årgången /
145

(1873-1906)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tre fantastiska historier af Tor Hedberg - Mötet

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

»Hvart är det långt?» sporde Ung-Hans.

»Det är långt kvar innan jag kommer till
början och till slutet. Och förr än jag kommit till början
och till slutet är ju vägen dock icke min. Detta är
fördömelsen med vägarna!»

Och för tredje gången suckade den gamle.

»Om vägen är din», sade Ung-Hans hånfullt och
pekade uppåt höjden, där tornen reste sig, »är väl
äfven slottet ditt».

»Ja», svarade gubben och mörkret under hans
ögonbryn blef hotande, »ännu är det mitt. Ännu
råder min vilja i sal och loft och källare, ännu fälles
vindbryggan blott på mitt bud och ännu stämplas
de nyfödda fölen med mitt märke. Ännu är slottet
mitt!»

Och han lyfte handen som hotande i luften.

»Hvarför säger du ännu?» sporde Ung-Hans.

Den gamle dröjde en stund med svaret, så
svarade han tungt och bittert:

»Hvarför föda vi väl barn till världen, om
icke för att de skola fortsätta vårt verk. Hvilken
möda har det icke kostat mig att göra detta slott
till mitt! Ur främmande händer mottog jag det, i
många år gick jag där som en främmande inkräktare,
och kämpade med minnen, trotsiga minnen, som icke
ville böja sig för min vilja. Men jag var tålmodig
och med tålamod segrade jag. Mot de gamla
minnena ställde jag nya minnen, som voro barn af min
vilja och min tanke, och spåren af de "hädangångna
dagarna täckte jag med spåren af mina dagar. Ack,
blott våra verk äro våra rätta barn, men våra barn
af kött och blod vilja icke kännas vid våra verk. De
otacksamme, de vänta blott på att vi skola sluta,
för att de må börja på nytt och göra om hvad vi
gjort. Alla vilja begynna, ingen vill fortsätta. I våra
barn fostra vi våra domare. Hvarför arbeta vi,

Nornan i8qs. io

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 21:07:06 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/nornan/1895/0163.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free