Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tre fantastiska historier af Tor Hedberg - Mötet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»Du ljuger», sade Ung-Hans med skälfvande
stämma, »hon är icke din, hon har aldrig varit din».
»Nej, hon har aldrig varit min, men nu, nu är
hon det! Hör du?»
Den gamle höjde handen, och Ung-Hans hörde
ljudet af doft ringande klockor. Och gubben satte sig
upp i sadeln och ropade med stark, triumferande röst:
»Elisabeth är död! Ändtligen är hon min!»
Då drog Ung-Hans sitt svärd, höjde det i luften
med spetsen mot den gamles bröst och sporde:
»Hvem är du?»
Gubben satt lugn som förut, och med en
stämma, som åter var trött och stapplande svarade han:
»Hvem jag är? Intet, mindre än intet. En
gammal man, som skall dö. Men det var en gång, som
jag kallades för Ung-Hans».
Då bröt en rossling fram ur Ung-Hanses bröst,
han sänkte sporrarna i fuchsens sidor och störtade
med ett ursinnigt hugg emot den gamle. Men
hugget skar blott den tomma luften och öfver hästens
hufvud störtade Ung-Hans till marken.
Der fann man honom en timme därefter, död,
med marken kring hans hufvud betäckt af lefradt
blod. Han låg på rygg, och hans ögon stirrade rätt
upp i rymden, stora af förfäran.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
