Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tre fantastiska historier af Tor Hedberg - Det hvita huset
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
stren hade gröna poster. Dörren var stängd, men på
tröskeln satt en kvinnlig gestalt.
När jag först fick se henne, trodde jag att hon
var gammal; när jag kom närmare, trodde jag att hon
var ung; då jag hunnit fram till henne, tänkte jag
icke mera på hennes ålder. Om hon var ful eller
vacker vet jag icke, men då hon såg på mig, bredde
sig en stillhet öfver mitt sinne, djupare än den jag
någonsin förr erfarit.
»Bor du här?» frågade jag henne.
»Ja», svarade hon med djup, beslöjad stämma.
Och i det hon med en handrörelse bjöd mig att sitta,
fortsatte hon:
»Vill du icke hvila dig en stund, innan du går
tillbaka ? »
Jag satte mig bredvid henne.
»Går då icke vägen längre?» frågade jag.
»Nej», svarade hon, »vägen går icke längre.
Detta är det innersta af skogen.»
Jag såg mig omkring och jag kände, att hon
talade sanning. Detta var det innersta af skogen.
»Öar du alltid bott här?» frågade jag åter.
»Ja», svarade hon, »alltid.»
»Och tiden blir dig icke lång?»
»Nej», svarade hon, »tiden blir mig icke lång.
Nästan hvarje år kommer det någon vandrare hit,
stannar en stund och talar med mig. Och det
förkortar tiden. Men det har varit år, då ingen
kommit, och de åren hafva nog varit långa.»
»Är det allt?» frågade jag förundrad.
»Annars händer dig intet.»
»Hvad skulle väl hända?» svarade hon leende.
»Jag har ju sagt dig att detta är det innersta af
skogen.»
»Och du har aldrig erfarit någon stor glädje?»
Hennes ansikte lyste upp.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
