Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tre fantastiska historier af Tor Hedberg - Det hvita huset
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
En gång, det är nu mycket länge sedan, satt där, på
samma plats där du nu sitter, en kvinna. Hon hade
aldrig varit i det innersta af skogen, och då hon fick
veta att hon var der, brast hon ut i gråt. Jag frågade
henne hvarför hon grät. Då svarade hon mig att
hon kommit att tänka på en man, som älskat henne
trofast i tio år, men som hon aldrig gjort annat än
sorg. Andra hade hon älskat, andra hade hon
tillhört, icke honom. Och nu grät hon för att hon icke
kunnat älska honom. Och som hon talade, såg jag
honom framför mig. En gång kom det en sårad älg
här förbi. Jag stod i dörren, han stannade ett
ögonblick och såg på mig, så släpade han sig vidare in
i de täta snåren, för att dö. Samma blick hade den
mannen, som kvinnan icke kunnat älska. Honom har
jag älskat, honom älskar jag!»
Hon tystnade, jag frågade icke mera. Natten
stod stilla, tiden tycktes slumra, de båda ljusen brunno
sakta ner. Då de hade brunnit ut, reste kvinnan
sig upp, räckte mig sin hand och sade: »god natt!»
Jag fattade den och kände en fast, varm tryckning,
fast som verkligheten, varm som en bekräftelse.
Så gick hon in och stängde dörren efter sig.
Och äfven jag reste mig upp och gick tillbaka på
den smala, raka gångstigen, där furornas stammar
lyste rödt mot norr. Jag kände en vindfläkt öfver
mitt ansikte, det var icke långt till morgonen. Då
jag vände mig om, var det lilla hvita huset
försvunnet; men kring min hand kände jag tryckningen af
hennes mjuka, varma fingrar, liksom en bekräftelse på
att jag varit i det innersta af skogen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
