Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Pastell. Berättelse af Rust Roest
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
lorgnetten för ögat och pröfvade effekten. Nej, det
stack ej tillräckligt af mot marmorn, som var gulaktig
liksom papperet. Hon smålog och vände brefvet, så
att det stora röda brutna lacket kom upp. — Mise
en scenen var arrangerad, pjesen kunde börja när
som helst. Hon lyfte upp ringklockan och lät den
ljuda tills Lisette hunnit upp och in.
»Har majoren kommit tillbaka»? frågade hon i
likgiltig ton.
»Ja, nådig grefvinna.»
»Gör han toilett?»
»Den är redan gjord. Nådig herrn är nere i
parken med fröken Louise.»
»Är Claes och hans amma också där nere?» Det
lät som om fru grefvinnan ej fäste den ringaste vikt
vid svaret.
»Nej. Mademoiselle Virginie promenerar med
nådig fröken.»
»Det är bra, att hennes guvernant är med henne.
Jag ville bara veta, att Louise ej är ensam »
»Är det något mer nådig grefvinnan befaller?»
»Nej. Du kan gå.»
Grefvinnan gick fram till fönstret och såg ut.
Nere i den stora lindallén skymtade hon sin mans
eleganta figur och mademoiselle Virginies hvita
kläd-ning och stora schäferhatt. Majoren höll ett ridspö i
handen, som piskade blommorna och strök öfver
häckarna, där han gick fram. Mademoiselle förde
ordet. Hon gestikulerade ifrigt, höll hufvudet
framåt-böjdt och såg upp mot honom med den fågelaktiga
rörelse, som passade hennes utseende så väl och som
grefvinnan inte kunde tåla. Lilla Louise, som
synbarligen lefde i den tro, att fadern vore där för
hennes skull, sprang förtjust fram och åter mellan
ligusterhäckarna, gömde sig bakom de hvita statyerna och
de pyramidalklippta granarna i labyrinten, dansade
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
