- Project Runeberg -  Nornan. Svensk kalender / 1895. Tjugoandra årgången /
168

(1873-1906)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Pastell. Berättelse af Rust Roest

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

framför de båda på de solbelysta gångarna, fladdrande
omkring dem som en hvit fjäril.

Plötsligen stannade majoren, drog upp sitt stora
ur från byxfickan och såg på det. Så vände han sig
om mot mademoiselle och yttrade något enträget till
henne. Hon lutade hufvudet ännu litet mer på sned
och svarade med några lifliga ord och ännu lifligare
gester. Han blef allt mer intresserad och de stodo
båda några ögonblick stilla i skuggan af den stora,
blommande kastanjen. Så lyfte majoren artigt på
hatten, mademoiselle neg sirligt och lilla Louise lät
fadern kyssa sig på pannan. Han svängde om på
klacken och gick hastigt upp mot slottet. På öfversta
terrassen mötte han amman med fideikommissarien.
Han tog barnet från henne, lyfte upp det och lät det
dansa på sina armar. Modern hörde barnets joller
och hissnande fröjderop, där hon stod gömd bakom
gardinen. Det klaraste solsken öfvergöt gruppen på
terrassen, den smärte, högväxte mannen, hvars mörka
ögon under det pudrade håret lyste af den stoltaste
fadersglädje och den lille parfveln med det silkesljusa
hufvudet och de sprattlande små knubbiga armarna
och benen, som stucko fram under den blekblå kolten.

Grefvinnan smålog, i det hon vände tillbaka till
sin förra plats i soffan midt emot spegeln. Hon
sträckte ut handen efter bågen med tambursömmen,
drog nålen upp och ner och väntade.

Snart hörde hon sin mans steg ljuda i den långa
salen utanför kabinettet. Han kom gnolande på en
liten fransysk chansonett:

»Ma fille veux-tu un bouquet?,»

Nu stannade han framför fönstret, som vette åt
lindallén. Slutligen ljöd knackningen.

»Entrez, mon ami.»

Han kom in, böjde sig lätt öfver hennes hand
och frågade artigt:

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 21:07:06 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/nornan/1895/0190.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free