Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Pastell. Berättelse af Rust Roest
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»Det skulle vara? Å, jag vet, hvem du tänker
på! Cronskiöld. Du har alltid haft en viss faible
för honom. Det gör mig ondt att säga det, min
kära Ulla, men det förefaller mig som om din eljest
så justa smak förde dig vilse härvidlag.»
Grefvinnan teg och sydde ifrigt.
Majoren snodde långsamt kring fingrarna en docka
silke, som han tagit upp från bordet.
»Eh bien, jag erkänner, att han har en viss
kvickhet. Och att han kan vara rätt underhållande i
karlsällskap. »
Grefvinnan lyfte blicken från bågen och såg på
sin man, som fortfarande vecklade silkeshärfvan om
handen.
»Också i fruntimmerssällskap, mon ami.»
»Ja, jag vet, han gör dig sin cour. Jag vill inte
blanda mig i dina angelägenheter, Ulla, men det
förefaller mig som om du borde afvisa honom.»
»Hvarför det — mon ami?»
»Därför, att han är gift, och det förefaller mig
— som om också du —».
»Hvad honom beträffar gör han blott som andra
äkta män af vårt stånd, och hvad mig angår, så vet
jag ej, hvarför inte också jag skulle kunna ha min
lilla distraction här på landet.
»Och Cronskiölds friherrinna, spiller du ej en
tanke på henne?»
Grefvinnan såg honom rakt in i ögonen.
»Knappast. En dame, som under åratal tolererat
sin mans maitresse i sitt hem, kan ej supponeras ha
mycken ömtålighet.»
Det blef ett ögonblick alldeles tyst, under det
de båda makarna lyssnade efter lilla Louise, som
hastigt sprang genom stora salen. Strax därpå hördes
mademoiselle Virginie med sin skarpa pariseraccent
ropa:
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
