Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Pastell. Berättelse af Rust Roest
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
insisterade på, att vi skulle lämna hofvet och
Stockholm» ?
»Ja, hertigen. Jag är dig tack skyldig för att du
så prompt afvisade hans enträgenhet.»
»Ingen orsak. Det var ingen frestelse.»
»Därför, att du inte älskade honom.»
»Därför, att du då älskade mig.»
»Det gör jag alltjämt, Ulla. Om du blott ville
tillåta mig.» Han böjde sig fram och försökte kyssa
hennes hvita hals, som var honom frestande nära,
men hon drog sig undan. »Och nu älskar du
Cronskiöld? Ulla, säg mig, är det honom, du har tendresse
för eller någon annan? Jag känner, att det är någon,
som står mellan oss, du visar mig det ständigt och
jämt. Är det han? Ah je fen prie, låt mig läsa det
här brefvet.»
»Avec le plus grand plaisir, mon ami. Hvarför
har du inte förut sagt, att du önskar det? Du skall
till och med få svara på det. Sedan skall jag svara dig.»
Han slet upp brefvet och läste högt i andlös
spänning.
»Visbyholm den 29 Mai 1795.
Min Nådiga Fru Grefvinna!
Min hustru som mycket fäst sig vid det löfte
Grefvinnan var så gracieuse och gaf henne rörande
den omtal ta Fransyskan, har anmodat mig ödmjukast
suplicera om Fru Grefvinnans vidare obligenta åtgiärd
uti denna sak till vinnande af ett snart svar. Det är
ock nu för oss så mycket angelägnare, som den Dame
vi förut haft hos flickorna dels har giftasbekymret i
hufvudet dels ock ett par gamla sjuka föräldrar att
soignera som är en god sak att skylla på då man ej
så directe ville gifva fästman skulden.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
