- Project Runeberg -  Nornan. Svensk kalender / 1895. Tjugoandra årgången /
186

(1873-1906)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - En skizz från fönstret af Per Hallström

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

»Öfver hufvud taget är det ingenting ärligt på
dig alls, och jag drar misstanke, att fläsket...»

Härmed fingo hans tankar riktning mot hemmet,
och han kände behof att slå ett grundligt slag för sin
myndighet.

»Jag skall säga dig, att jag låter käringen gå efter
fläsket, jag», han skrattade omåttligt åt detta. »Jag
håller henne i tukt jag! Öfver hufvud taget skall jag
ta itu med litet af hvarje bär i byn. Det är osunda
principer som regerar det hela. Det är sparsamhet
och lydnad, som skall, som skall finnas, och det är
sparsamhet och lydnad, som, som inte finns. Det
finns en gästgifvaregård, Jonsson, där på backen» —
han sträckte ut handen mot den, som om den just
fallit honom i minnet, ehuru han äfven nu endast tänkte
på att komma upp till den och oupphörligt gjorde
försök — »där finns en gästgifvare, som jag skall stämma
för olaga utsparkning — utskänkning säger jag, men
sparsamhet och lydnad och fruktan, det finns inte.
Och vet han, hvad jag skall göra med backen, Jonsson,
den skall bort, den skäll bort, alldeles, och där skall
bli en grop i stället!»

Hvad som i detta tal tycktes intressera Jonsson,
var uppgiften om hustrun, som han höll i tukt, och
äfven mig förvånade denna djärfva fantasi, ty jag hade
sett henne en gång, när hon mötte en kolare, som
köpt ett äpple, hoppa upp och slå honom till marken
med knytnäfven och ta äpplet, allt på lek, och hvad
skulle hon inte då förmå, när det gällde allvar!
Jonsson sträckte sig ut i vinkel och kikade åt sidan. »Jag
tror hustru din kommer efter fläsket där borta», sade
han; därefter dök han åter in.

Det var hårdt för Johannes detta. Han var just
på bättre väg att nå krogdörren än någonsin förut.
Nu svängde han rundt likt en vingskjuten fågel och
kryssade nedåt vägen under tusen svordomar och en

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 21:07:06 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/nornan/1895/0210.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free