Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Hos klockarfar. Dikt af Snorre
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Allt var oss kärt och vandt allt intill lukten
Af blandad kaffedoft och tobaksrök,
Och när nu gumman fått så kärt besök,
Sköts brillorna tillbaka uppå »bukten»,
Och så försvann hon i sitt lilla kök.
Och gubben språkade vid »prästgårdsbarnen»
— För honom barn vi blefvo all vår tid —
Han var så munter, skämtande och blid.
Det jämna surret ifrån kaffekvarnen
Så tydligt hördes genom dörrn bredvid.
Och nu om världens alla land och riken
De unga herrar hålla lärda tal,
Vår ungdom då som nu var radikal,
Och sist man kommer hop i politiken
Om ortens sista riksdagsmannaval.
Och gumman kommit in och muntert blinkat
At herrarne i stridens rök och damm,
Att bli så heta tycker hon är skam.
De gamla kopparna, som gubben sinkat,
Hon prydligt sätter på en bricka fram.
Af kära drycken släckes stridens låga,
Och nytt från socknen nu man höra vill,
Och nu, må tro, kan gumman hjälpa till!
Minsann hon svarslös blir på någon fråga,
Och kan af ifver knappast sitta still.
Och förrn till slut man hunnit påtårn dricka,
Så vet man, hvilka som i socknen dött,
Och hvilka »morar» tvillingar ha födt,
Hur ståtligt rik’sta bond’ gift bort sin flicka,
Och hvilka granna grisar länsman gödt.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
