Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Två dikter på prosa. Af Hjalmar Söderberg - En herrelös hund
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
tarna och knyter förbindelser med sina likar och nafsar
till sig ett ben, om det faller sig så, och bekymrar
sig om mycket; men i samma ögonblick hans herre
hvisslar, är allt detta ute ur hans hundhjärna fortare
än gisselslagen drefvo månglarne ur templet: ty han
vet, att ett är af nöden. Och han glömmer sin
husknut och sitt ben och sina kamrater och skyndar till
sin herre. Men för en herrelös hund är allt detta
oviktiga viktigt, och han fattar icke meningen i det
som för kamraten är det enda väsentliga.
Den hund, hvars herre dog utan att hunden
visste hur och blef begrafven utan att hunden visste
hvar, sörjde honom länge; men då dagarna gingo och
ingenting inträffade, som kunde påminna honom om
hans husbonde, så glömde han honom. På den gata,
där hans herre bott, kände han icke längre lukten af
hans spår. Då han tumlade om på en gräsplan med
en kamrat, hände det ofta att en hvissling skar genom
luften, och i samma ögonblick var kamraten
försvunnen som en vind. Då spetsade han öronen, men
ingen hvissling liknade hans herres. Så glömde han
honom, och han glömde ännu mera: han glömde att
han någonsin haft en herre. Han glömde att det
någonsin hade funnits en tid, då han icke skulle ha
ansett det möjligt för en hund att lefva utan en herre.
Han blef hvad man skulle kunna kalla en hund som
sett bättre dagar, ehuru i inre mening, ty i det yttre
gick det honom någorlunda godt. Han lefde, som en
hund kan lefva: han stal då och då ett godt mål mat
på torget, och fick stryk, och hade kärlekshistorier,
och lade sig att sofva när han var trött. Han fick
vänner och ovänner. Den ena dagen klådde han
grundligt upp en hund, som var svagare än han, och
en annan dag blef han själf illa tilltygad af en, som
var starkare. Tidigt på morgonen kunde man se
honom springa utför sin husbondes gata, där han af
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
