- Project Runeberg -  Nornan. Svensk kalender / 1895. Tjugoandra årgången /
224

(1873-1906)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Vid topografens mätbräde. Ett blad för vinden af Richard Melander

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

vinkningarna, stannade hästen, lade piska och tömmar
från sig och gaf sig i väg öfver det nyplöjda. Att
käringen hade något viktigt att säga, var ju klart,
eftersom vinkandet snarare till- än aftog. Då mannen
hunnit fram, pekade hon mot de främmande.

»Ä’ det en fotograf?» frågade hon.

Med detsamma ordet yttrades foro allesammans
upp för att söka skydd bakom björkudden bredvid.

»Åhnej», menade gubben, »det ä’en så’n där, som
sticker å’ höjder och djup och allt elände.»

»Och kanske den nya potatislyckan också, som
vi tog opp i våras», tilläde gumman misstänksamt.

Gubben teg. Hon hade kanske inte så orätt. Och
det skulle komma att kännas på skatten nästa år.

»Jag ska’ språka med honom», sade han och gick
bort mot främlingen.

Stegen, som i början varit helt bestämda, blefvo
osäkra, då han kom närmare, och en något besvärande
torrhosta tillstötte dessutom. Nu var han framme.
Den främmande stod lutad öfver sitt instrument och
ritade eller skref med en blyertspenna. Handtlangaren
bredvid såg uppmärksamt på. Ingen tycktes ha
iakttagit gubben och det för blef tyst en stund. Slutligen
hade plogens man hostat ut.

»Här finns det godt om berg», sade han.

»Ahja», svarades. Och på svaret följde ett något
konstladt muntert skratt från gubben. Så fortsatte han:

»Och allting ska’ tas öpp?»

»Ja-ja-män!» — Ny skrattsalva från frågaren. Och
så en stunds ny tystnad. Därpå ett försök med
handtlangaren:

»Men säj mej — hva a’ det här egentligen för
slag?»

Handtlangaren, en man med röda polisonger och
nerflottad toppig hatt, såg uppåt mot ett förbisväfvande
moln och sade:

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 21:07:06 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/nornan/1895/0248.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free