Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - De döde. Oktober 1893—Oktober 1894. Af Emil Svensén - Petter Andersson i Högkil - Johan Andersson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
af sinnesförvirring själf göra slut på ett lif, som
mänskligt att döma ännu kunnat blifva till varaktigt gagn
för hans land och för de sträfvanden, hvilka han så
värdigt och kraftigt förfäktat.
Ännu en bland årets märklige döde bär det
plebejiska namnet Andersson, men denne stannade
icke vid den jämförelsevis mera blygsamma ställning
inom samhället, som den föregående till sin död
behöll. Biskopen i Vexiö Johan Andersson (död den
14 juni, 74 år gammal) tillhörde nog också genom
sin härkomst de djupa leden inom samhället, men
arbetade sig genom egen kraft och duglighet steg för
steg upp till en af kyrkans högsta värdigheter. Hans
väg till biskopsstolen gick genom rektoratet vid Vexiö
läroverk, där den myndige rektorn, hvars bistra yta
gömde ett i grunden välvilligt och godhjärtadt
sinnelag, nog lämnat varaktiga minnen efter sig hos mången
af sina talrika lärjungar. Sedan blef han prost i
Grenna, så ledamot af kyrkomötet och slutligen biskop
öfver det vidsträckta men fattiga småländska stiftet,
som han med makt och myndighet styrde till sin
död. Men den sträfve prelaten hade äfven andra
intressen än de specifikt kyrkliga. Hans
öfversättnin-gar efter Göthe, som utgåfvos på 1850-talet, ådrogo
sig på sin tid stor och välförtjänt uppmärksamhet,
och särskildt är han genom sin öfversättning af
Faust-dikten en ingalunda ovärdig föregångare till Viktor
Rydberg. Äfven andra öfversättningar hafva flutit ur
hans penna, och det uppgifves från trovärdigt håll,
att bland hans litterära kvarlåtenskap skall finnas en
mästerligt utarbetad öfversättning af — Lucretius. Det
är ju en rätt egendomlig skickelse, att den store
hedningens ateistiska snilleverk skulle öfverflyttas till
svenska språket af en hög ortodox biskop; och det vore
högligen att önska, att de efterlefvände sörjde för,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
