Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kyssen. Berättelse af Tor Hedberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
från vägen och redo upp emot sluttningen. De
spanade efter en väg eller en gångstig mellan träden, men
så långt deras blickar nådde, syntes skogen lika tät,
lika orörd af människohand, lika otrampad af
män-niskofot. Och så redo de in mellan granarna, i den
riktning, hvarifrån ljudet kommit.
Så snart de kommit in mellan träden, blef
sluttningen så brant, att hästarna endast med möda, steg
för steg, kunde arbeta sig uppåt. ’ Allt emellanåt
stannade de och lyssnade; långa stunder hörde de intet
annat än suset i trädkronorna, men så ljöd plötsligt
åter den spröda klangen, liksom en späd, ropande
stämma. Men den var alltid lika svag, lika aflägsen,
och stundom undrade de, om det dock icke blott var
en hörselvilla eller ett skogens trolltyg, lockande dem
i fara och försåt.
Så hade de ridit länge, och skogen var lika tät,
lika dunkel. Sluttningen blef allt brantare; slutligen
måste de stiga af hästarna och leda dem efter sig.
De hade redan flere gånger öfverlagt om de. icke skulle
vända och söka sig ned till vägen igen, men för hvar
gång hade det åter ringt för deras öron, med denna
klara, ljusa klang, som tycktes så rik på löften, och
för hvar gång hade de med förnyade krafter återtagit
sin vandring mot höjden.
Plötsligt ljusnade det mellan träden, långa
solstrimmor föllo in mellan stammarna och det skimrade
genom kronorna; hästarna gnäggade högt. Ännu några
steg och de stodo vid skogsranden. Framför dem
utbredde sig en vidsträckt platå, betäckt af frodigt gräs,
af sensommarens blommor, af busksnår och
löfträds-dungar. Aftonsolen kastade ett mildt, gyllene sken
öfver den gröna ängen, bortom den tog skogen åter
vid, höjande sig i täta, mörka massor och däröfver
reste sig de hvita bergstopparna, närmare, syntes det
dem, mäktigare och hvitare,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
