- Project Runeberg -  Nornan. Svensk kalender / 1896. Tjugutredje årgången /
13

(1873-1906)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kyssen. Berättelse af Tor Hedberg

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

och detta lif syntes honom rikare och skönare än det
talade ordets.

Han förstod, att hon sporde honom hvarifrån
han kom och hvart hans väg gick. Då visade han
först mot norr, där himlen ännu var ljus öfver skogen,
vände sig så om och visade bort öfver de höga
tinnarna, som rodnade liksom skyar i luften samt pekade
på korset på sin skuldra. Och hon nickade att hon
förstått honom.

Så sporde hon hur han funnit vägen dit upp.
Då visade han på getterna, som betade nedanför
branten och gjorde ett tecken som då man ringer med
en klocka. Och åter nickade hon att hon förstått,
men hennes leende blef sorgset.

Åter sporde hon honom, om han kommit allena.
Då tecknade han åt henne, att de voro tvenne, men
att hans kamrat redan gått till hvila. Och hon nickade
flere gånger och klappade händerna i barnslig glädje
öfver att de förstodo hvarandra så väl.

Hon satte sig på en sten invid branten och bjöd
honom förtroendefullt att taga plats vid hennes sida.
Men han satte sig på mossmarken invid stenen.

Och det tysta samtalet gick vidare med frågor
och svar. Men underliga tankar stego upp i Brynolfs
sinne och lyfte sig och sväfvade bort i den dunkla
rymden, där snötinnarna långsamt bleknade och
för-svunno. Han såg på den unga kvinnan, men han
såg icke längre hennes tecken och han svarade icke
på hennes frågor. Då lät äfven hon sina händer sjunka
stilla i skötet och satt orörlig, skådande nya, förut
okända syner, som frammanades för hennes sinne af
den främmande mannens närhet.

Men Brynolf såg i hennes ögons dunkla djup och
läste där sina egna tankar.

»Hvem är du?» sade han för sig själf, »du
underliga, tysta flicka? Det är stillhet omkring dig och

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 21:07:20 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/nornan/1896/0027.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free