- Project Runeberg -  Nornan. Svensk kalender / 1896. Tjugutredje årgången /
21

(1873-1906)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kyssen. Berättelse af Tor Hedberg

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Men nu var det denne som bleknade.

»Din kyss?» upprepade han. »Alltså äfven du!»

De båda männen sågo stelt och oafvändt på
hvarandra, och det var hat i deras blickar. Deras händer
voro knutna som till kamp och de syntes blott vänta
på ett tecken för att drabba samman.

Till slut betvang sig dock Brynoif. Hans knutna
händer slappades, utan ett ord vände han sig bort
från Villehad och började reda sig för dagens färd.

De följdes åt som förut. Men tysta och slutna
redo de vid hvarandras sida och för livar gång deras
blickar möttes, mindes de den korta brottningen och
deras händer knöto sig.

Och från denna stund utplånades åter från den
unga flickans bild allt det, hvarmed deras fantasi
smyckat henne, och de sågo blott hennes verkliga, lefvande
skönhet, blodets gång under den fina huden och de
mörka ögonhårens skuggning och de röda läpparnas
frestande linie, barmens höjning och lemmarnas mjuka
rörelser. Men på hennes kind såg Brynolf en röd fläck
efter Villehads kyss, och Villehad såg hennes läppar
tryckta intill en mans läppar, och denne man var Brynolf.

Denna syn förföljde dem och hatet växte allt mer
i deras hjärtan. Men detta hat band dem samman
lika starkt som förut deras vänskap, och de kunde
icke skiljas från hvarandra.

Så fortsatte de att vandra samman; hvar dag
förde deras fot närmare den heliga grafven, men för
deras tankar blef den ständigt fjärmare. Rundt
omkring dem var öknens oändliga tystnad, men blodet
susade för deras öron med ljudet af heta kyssar och
vilda rop, och deras händer lekte med svärdfästet.

En dag hvilade de i middagshettan under en
grupp af palmer. Villehad satt och skurade sitt svärd;
icke långt från honom låg Brynolf och stirrade upp i
den blåa himmelen med ögon som intet sågo.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 21:07:20 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/nornan/1896/0035.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free