Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Skokloster. Anteckningar af Georg Nordensvan. Med 6 illustrationer
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»Biblioteket består af minst 18000 volymer, till
största delen gamla. De befinnas i en förskräcklig
oordning. Sådan har slottsherrarnas smak här alltid
varit. Bössorna äro däremot i god ordning. Man
underhåller särskilda tjänare att vårda dem, men
böckerna ligga höljda i tvåhundraårigt damm och till en
del ännu i de lårar, i hvilka general Wrangel lät föra
dem från Tyskland. Det ser ut som skulle dessa lårar
blifva deras grafvar. Åtminstone vet jag att grefve
Brahe, som för närvarande äger Sko, icke har några
anlag att vårda sig därom.»
Denne grefve var Magnus Fredrik Brahe, sonen
till den efter sammansvärjningen 1756 afrättade Erik
Brahe. Han beskrifves af den unge Oxenstjerna — som
enligt tidens mod söker inlägga en god dosis satir och
malice 1 sina dagboksanteckningar — som »närsynt,
skelögd, ful, liten, stupid och framför allt högfärdig».
Tuneld i sin på 1770-talet utgifna svenska geografi
ägnar tillbörlig uppmärksamhet åt Sko slott, »i hvilket
allehanda rara och dyrbara saker förekomma» och
hvars bibliotek »ökas beständigt». För öfrigt äro de
källor, som finnas, mycket sparsamma. Fischerström
i sin »Beskrifning om Mälaren» (1785) nämner
endast i förbigående »vestibulen och rustkamrarne på
Skokloster» bland »besynnerliga byggnader». I de
båda franska emigranterna Fortias och Boisgelins
pålitliga och ofta citerade reseskildring från 1790—92
nämnes — egendomligt nog — ej Sko, dit de båda
resenärerna sålunda ej tyckas ha kommit.
I vårt århundrade var det — som sagdt —
excellensen Magnus Brahe, som mera än de föregående
innehafvarne af det dyrbara och alls intet renderande
slottet vårdade sig om dess vidmakthållande. Han
verkställde år 1837 en genomgående reparation och
möblerade många dittills ej inredda rum. Under det
senast förflutna årtiondet har, tack vare slottets nu-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
