Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Vid Pauls och Virginies graf. Af Jane Gernandt-Claine. Med 3 illustrationer
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
djupa himlen — en okänd och främmande kust liksom
så många andra vi nalkats och lämnat, tills vi plötsligt
hörde en röst, som sade: »Där borta ligger viken, där
Virginie drunknade», och denna strand och dessa
klippor blefvo till något välbekant.
Det låg så långt borta i erinringen och var likväl
så klart, så fast, så samladt, att det steg fram för
fantasien som vore det en syn man själf hade sett, för länge
sedan och med ögon, som endast halft förstodo, men
som aldrig skulle kunna glömma . . . Viken, där
Virginie drunknade — men Virginie har ju aldrig
funnits till!
Det är en medlem af sällskapet, som påminner
om detta sakförhållande och man ser på hvarandra,
man utbyter ett leende. Nej, naturligtvis, det vet man
ju, hon har aldrig existerat — två grafvar göra bara
ännu efter hundra år anspråk på att gömma hennes
stoft och platsen, där hon skulle förlorat lifvet, kallas
alltjämt La baie du Tombeciu.
Sådana under verkar dikten. Så oberäkneliga voro
följderna af att en misantrop, som världen ingaf leda,
en gång satte sig ned att skrifva en idyll.
Det är en egendomlig känsla att studera en bok
man läst som barn, att på hvarje ny sida, vid hvarje
ny vändning i berättelsens gäng finna något af det
man erfor dä, för länge sedan, en flyktig glimt af de
besynnerligt myllrande världar, scm ord och bilder,
hvilkas betydelse man mer anade än fattade och som
därför var så rik, så outtömligt alstrande, kunde skapa
i själen. Det är nästan som att oberörd och vid fullt
dagsljus genomvandra nejder man en gång sett i
mörkningens susande, hviskande förtrollning eller i den tidiga
morgonens friskhet, då hvar blomma stod som vuxen
för din glädje och hvar fågel sjöng för dig. Dubbelt
uppmärksam ville man öfverfara raderna, med dubbel
innerlighet ville man fördjupa sig i idyllens ovanskliga
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
