Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- Den lille postiljonen. Berättelse af Rust Roest
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Den lille postiljonen.
Det var en gammal gästgifvaregård i Provence.
Den låg ett stycke utanför en gammaldags
liten stad och var själf så gammalmodig och
så ärevördig att den föraktade hotelltiteln. Den var
öfvertäckt af klangrosor och bakom huset sträckte sig
en soldränkt trädgård ända ned till floden. I
trädgården växte intet ordnadt och ansadt. Träd och
blommor sköto i öfverväldigande yppig frodighet och
färgprakt upp ur jorden, bredde ut sig, stego i
höjden, doftade, ångade. Men trots allt växtlifvet var
trädgården skugglös, alldeles genomträngd af solsken.
Den långa, täckta vinlöfsgången nere vid floden var
den enda platsen, där det fanns skydd mot de
stickande solstrålarna. Dit togo gästgifvaregårdens gäster
sin tillflykt och dit buro unga uppasserskor i vackra
Arlesienska dräkter det dråpliga landtvinet och de
sydländska frukterna. Sön- och festdagar vimlade det
af gäster i trädgården och i pergolan. Lifliga
högröstade män slogo käglor på kägelbanan; om kvällarna
dansade svartögda ynglingar med de unga flickorna
på den månskensbelysta terrassen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Sun Dec 10 21:07:20 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/nornan/1896/0066.html
