- Project Runeberg -  Nornan. Svensk kalender / 1896. Tjugutredje årgången /
51

(1873-1906)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Den lille postiljonen. Berättelse af Rust Roest

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Under hvardagarna däremot var den gamla
gäst-gifvaregården insvept i ett patriarkaliskt, idylliskt lugn.
Värdshusvärden, ståtlig och hvithårig, stod i porten,
som vette åt landsvägen, bredvid honom på bänken
satt hans hustru med sin slända. Också hon var
hvithårig, men i hennes åldriga drag fanns ännu kvar
den nobla, klassiska skönhet, som utmärker kvinnan
från Arles och Tarascon. Det vackra gamla paret,
inramadt af klängrosor, som det var, tog sig ut som
Philemon och Baucis.

Husets barnbarn, lille René, en sexårig
mörk-lockig parfvel, var den ende i hela den lugna
gäst-gifvaregården, som tycktes undra på om omnibusen,
som farit ned till stationen »för att hämta», medförde
resande. Morfar stod helt lugnt i porten med
korslagda armar, och mormor satt bredvid honom på
bänken, försjunken i sitt arbete. Men allt sedan
lokomotivets hvisselpipa ljudit nere vid stationen,
hade René ingen ro. Han sprang ut på
landsvägen för att se efter, om vagnen var i sikte, kom
tillbaka in i porten för att be morfar gissa, hur
många gäster kunde vara med, lade sitt krushufvud
mellan sländan och mormors ansikte för att få veta,
om det ej var utmärkt bra påhittad t, att han
kommit öfverens med Gaspard (drängen som körde
omnibusen) att denne skulle hålla upp så många
fingrar, som han hade resande med. Så for han ut
på landsvägen igen, så åter in i porten för att tala
om, att nu syntes dammolnet. Ut igén och efter ett
ögonblicks spejande, med den lilla handen öfver
ögonen, som morfar brukade, in till de gamle.

»Det är en dam och hennes kammarjungfru»,
anmälde han, andfådd efter sin sista expedition framåt
landsvägen.

Omnibusen stannade och morfar hjälpte ut
damen. René klef upp till Gaspard på kuskbocken och

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 21:07:20 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/nornan/1896/0069.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free