Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Den lille postiljonen. Berättelse af Rust Roest
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Gaspard, men om madame vill mig något och ropar
på mig, så hör jag det.»
»Tack, René.»
Äter var hon ensam och åter såg hon ut öfver
floden med en blick, som sökte genomtränga solröken
på andra sidan. Öfver flod och strand låg den
bländande hvita Provencedagern, det gjorde ondt i ögonen
att stirra på allt detta ljusmättade hvita.
Plötsligt hörde hon Renés röst ned till sig.
»Tror du inte, morfar, att den resande damen
är änka? Hon är ju alldeles svartklädd.»
Hon hörde ej den gamles svar, endast att han
tystade barnet. De fina, nervösa läpparna skälfde,
under det hon mumlade:
»Nej, René, den resande damen är inte änka.
Hon är något annat, något som kanske aldrig kommit
inom din erfarenhetssfär, hon är en frånskild hustru.»
Änka! Hur långt bättre för en kvinna sådan
som hon, om döden och ej lifvet skilt henne från
den älskade.
Det gifs olika sätt att älska. Hon hade på sin
lott fått det farligaste, det olyckligaste. Hennes
kärlek hade aldrig varit en känsla, som har sin plats
endast i hjärtat och som dör, när hjärtat såras och
förtrampas. Än mindre hade det varit en sådan
känsla, som upptar förståndet och kan resonera och
förstå, att när den ej får något igen är det klokast
och lugnast att intet ge. Hennes kärlek hade från
första stund varit det slags kärlek, som flyter med
blodet genom ådrorna, som pulserar i hvar nerv,
skälf-ver i hvar fiber, klappar i hvart hjärtslag, är
driffjä-dern och innehållet i hvar tanke, hvarje handling,
hvarje yttring af lif, är lifvet själft, den sjudande
massan, som fyller den döda formen.
Den man, hon alltjämt så älskade, hade varit
hennes make och hade skilt sig från henne. Det var
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
