- Project Runeberg -  Nornan. Svensk kalender / 1896. Tjugutredje årgången /
58

(1873-1906)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Den lille postiljonen. Berättelse af Rust Roest

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Det starka ljuset från floden bländade åter
hennes ögon. Hon höll handen öfver dem. Ett djupt
vemod hade gripit henne, känslan af ett oändligt
medlidande med henne själf, känslan af hennes stora,,
hopplösa ensamhet.

En liten mjuk barnhand rörde vid hennes. Hon
spratt till och såg upp. Det var René.

Han stod bredvid henne, säker på alt vara
väntad och välkommen.

»Vill madame gå med och se på mina hästar?
Alla hästarna i stallet äro mina.»

Han smög sin hand i hennes. En otålighetens
våg steg upp inom henne, ett begär att bedja honom
lämna henne i fred. Men hon var mycket barnkär
och gossen var oemotståndlig i sin trygga visshet, att
hon skulle följa med honom. Hvarför skulle hon ej?
Kunde hon blott ett ögonblick undfly sina tankar.
De gingo tvärs öfver trädgården genom en liten
bakgård, så in i stallet. Han tvang henne att smeka alla
hästarna, den ene efter den andre och talade om för
henne, hvad de hette.

»Madame får akta sig för Durance, hon bits,
men Lisette är mycket snäll och Le Tarasque också.
Jag kan köra dem alla. Alla de här fyra. Det är
alldeles säkert. Morfar sitter bara bredvid och håller
i tömmarna. Kom hit skall madame få se på min
vagn, den där stora, stora, som står där.» Han förde
henne ut på bakgården. Inne i vagnsskjulet stodo
flera åkdon, som tydligen begagnades till skjutsar i
grannskapet. Den stora vagn, som René betecknade
som sin, stod längst inne. Det var en kolossal,
gul-målad, afdankad diligens från förra århundradet med
sönderslagna fönster och rostiga hjul.

»Vi få ha fyra hästar för den här, annars går
det inte. Madame åker väl med mig!»

Hon nickade,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 21:07:20 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/nornan/1896/0076.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free