- Project Runeberg -  Nornan. Svensk kalender / 1896. Tjugutredje årgången /
59

(1873-1906)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Den lille postiljonen. Berättelse af Rust Roest

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Det var hvila för ögonen att komma undan den
bländande dagern där borta.

»Jag skall spänna för, om madame vill ha
godheten vänta här ett ögonblick. Var god och sitt på
den här stolen!»

Gossen härmade fullständigt morfaderns artiga
hotell värdston, men det var med en egen barnslig,
sydländsk charme, han bar fram stolen och bjöd henne
sitta ned. Det var en söndrig rottingstol, hvilken
troligen som kasserad blifvit utburen på gården. Hon
satte sig.

René gaf henne inte tid att försjunka i tankar.
Han pratade oupphörligt. Han sade sitt »hopp la»,
»stilla där», med en sådan öfvertygelse om, att han
verkligen förde fram de ostyriga hästarne vid betslet
och band fast dem vid de styfva draglinorna med
hjälp af ett segelgarnssnöre, att hon också tyckte sig
se dem.

»Nu är det ena paret förspändt, nu skall jag
hämta det andra. Så där ja, men madame får inte
gå för nära Durance. Hon är inte säker och Le
Tarasque slår bakut.»

Hon gjorde honom till viljes och låtsade vara
ofantligt rädd för de farliga hästarna, som inte funnos.
Han ledde henne förbi dem.

»Nu madame! Men madame kan inte sitta inne
i dihgensen, jag kan inte öppna dörren. Madame
får sitta här uppe hos mig i coupén på kuskbocken.
Vänta ett ögonblick, jag skall hämta mitt
postiljon-horn och min piska. Så där!»

»Hvart skola vi fara, René?» sade hon för att
säga något. Hennes hjärta, som klappat med
flämtande oregelbundenhet, som det gjort allt sedan hon
kommit hit, stannade plötsligt, då gossen sade:

»Naturligtvis till Les Roses, dit fara vi alltid med
resande. Den här veckan ha vi varit där två gån-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 21:07:20 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/nornan/1896/0077.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free