- Project Runeberg -  Nornan. Svensk kalender / 1896. Tjugutredje årgången /
76

(1873-1906)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Brända tomter. Berättelse af Gustaf af Geijerstam

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

»Jag vill fara dit. Gerhard! Jag vill fara dit.»

Men Gerhard kände sig i samma nu förflyttad
tillbaka till verkligheten. Hans sinnesstämning var i
grund och botten kanske densamma som hans hustrus.
Arbetsdagens tryckande damm var som bortblåst från
hela hans människa. Men han erfor på samma gång
denna underliga känsla af en väntande missräkning,
hvilken reser sig upp inom oss och vid lifvets mest
öfverspända ögonblick tyglar våra drömmar. Han
ryggade tillbaka för detta försök att kalla ungdomen
till lif, som om han fruktat att i stället mötas af en
smärta, hvilken han ville undvika. Han kände sig
så viss på en desillusion, att hans hustrus oskyldiga
förslag, den lilla färden i skärgården, besöket på denna
plats, där han kände hvarje vik, hvarje sund, ja, till
och med stenarna på fjärdens botten, syntes honom
innebära något så viktigt och afgörande, att han borde
betänka sig noga, innan han fattade ett så ödesdigert
beslut. Men på samma gång såg han, att denna
tanke uppfyllde hans hustru med en hänryckning så
stor, att han ej kunde säga nej. Därför sade han ja
och slöt henne i sina armar för att dölja sin egen
misstämning.

Men när de sedan gingo hemåt, låg öfver fru
Märtas hela väsen som ett skimmer af ungdom.
Liksom om hon vetat sig gå fram mot en stor lycka, så
lyste hennes drag, återspeglande hela den liffulla känsla
med hvilken hon förband det som varit med det som
var. Och det for igenom honom en så smärtsam
förnimmelse vid tanken på, att hans onda aning kanske
skulle gifva honom rätt, att han ej kunde åteihålla
sina tankar.

»Är du säker på, att det blir, som du väntat?»
sade han.

Hon ryckte till, och hennes ansiktsuttryck var
nästan förbittradt, när hon svarade:

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 21:07:20 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/nornan/1896/0098.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free