- Project Runeberg -  Nornan. Svensk kalender / 1896. Tjugutredje årgången /
79

(1873-1906)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Brända tomter. Berättelse af Gustaf af Geijerstam

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

hvilken behärskade dem båda, och som syntes vidgas
och växa med hvarje utsikt som öppnades, sutto de
hand i hand och läto minnena strömma fram inom
sig, medvetna om att den ena visste hvad den andra
tänkte. Aldrig hade denna färd synts dem så härlig,
aldrig hade de som nu sett denna middagssolens
förföriska prakt, aldrig hade skimret af vatten och
löf-rika stränder blandat sig så melodiskt med den mörka
granskogens allvarliga fond. Och när de kommo
närmare den lilla ön tyckte de, att hvarje sten, hvarje
träd, hvarje dunge växte upp, icke ur det minskade
afståndet, utan ur deras eget minne, som trognare
än verkligheten bevarat denna omgifning, ur hvilken
hela lifvets lycka för dem hade spirat.

Men när de kommo i land, stannade de båda,
och det utrop af förtjusning, som redan sväfvat på
fru Märtas läppar, frös bort. Tigande betraktade de
hvarandra, och som tyngda under något nytt och
oväntadt, hvilket de ej ens ville se eller erkänna, gingo
de långsamt från udden den smala stigen fram.

Hvad de hade sett, var, att det hus, som nu stod
på ön, var icke längre grått. Det var rödfärgad t.
Det var icke längre en bred tvåvåningsbyggnad. Det
var en låg stuga, hvilken liksom krympt ihop på den
plats, där deras första hem hade stått, trängt sig
samman på det gamla stället, som om fattigdomen och
nöden under årens lopp tvingat den att göra sig
liten. De stodo tysta en stund, som om de behöft
hämta andan.

»Gerhard», sade fru Märta. »Hvad är detta?»

Men hennes man pekade på de gamla ekarna,
som stodo omkring. Deras grenar buro svarta märken,
och deras bark var svedd. Han visade på stenfoten,
hvilken var färgad som af sot, på den lilla
trädgårdstäppan, som var oordnad, och på en hög gammalt
virke, hvilket låg kvar ute på planen. Det var brändt

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 21:07:20 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/nornan/1896/0101.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free