- Project Runeberg -  Nornan. Svensk kalender / 1896. Tjugutredje årgången /
80

(1873-1906)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Brända tomter. Berättelse af Gustaf af Geijerstam

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

och förkolnadt, ruttet och förvittradt. Det var det
enda som fanns kvar af deras gamla hem.

»Här har varit eldsvåda», sade han.

Och hans stämma skalf.

»Brända tomter!»

Som om de båda hade känt sig samhöriga med
denna lilla fläck af jorden, hvilken de icke återsett
på många år, grepos de nu af ett alldeles nytt
intresse, nämligen att erfara hvad som händt, hvad som
förvandlat denna deras lyckoö, så att den för dem
var till hälften oigenkännlig. Detta intresse borttog
liksom hela den värld af drömmar, som förut hållit
dem båda fångna, vidgade deras känslovärld till att
omfatta äfven deras lif, hvilka här ute lefvat och lidit,
arbetat och sträfvat, och hvilka åren format och bildat
så sträft, att inga lyckodrömmar längre förgyllde den
hårda verkligheten.

Och som deras tankar vändes till dessa
människor, hvilka de förut erinrat sig endast som det
nödvändiga bihanget till deras egen glädje, öppnades
stugans dörr, och i solskenet som föll öfver trappan
stannade en krökt, gammal gumma och log ett
igenkännande leende mot de främmande. Hon såg så
gammal ut, att hon föreföll som uppstigen direkt ur
någon gammal saga. Stödde sig på en käpp gjorde
hon, och det rynkiga ansiktet förvred sig af invand
smärta, när hon rörde sin giktbrutna kropp.

»Det ser annat ut nu, än när herrskapet var här
sist», sade den gamla.

Och i det hon mödosamt rörde sig framåt, gaf
hon plats åt en gubbe, hvilken sin vana trogen stått
i skymundan, till dess att hans tur kom. De båda
gamla hälsade på de båda, som nyss drömt sig unga,
och gubben gned sina händer, hostade och mumlade
obegripliga ord, medan han långsamt och säfligt gaf
plats på trappan, där gumman bjöd de resande stiga in.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 21:07:20 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/nornan/1896/0102.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free