- Project Runeberg -  Nornan. Svensk kalender / 1896. Tjugutredje årgången /
85

(1873-1906)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Brända tomter. Berättelse af Gustaf af Geijerstam

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

han visserligen känt sig upprörd både vid alla minnen
som dessa platser väckte till lif och af den förstörelse,
som hemsökt för honom kära platser. Men att sätta
denna förödelse i något sammanhang med hvad som
för honom själf var kärt och betydelsefullt, föll honom
icke in. Och inför detta utbrott af sorg stod han
alldeles rådlös.

Han försökte det vanliga medel, hvarmed en man
plägar kunna bringa en kvinnlig sorg till tystnad.
Han försökte med smekningar. Men fru Märta drog
sig undan hans hand, som om hon känt att i hans
vänlighet fanns tröst, som hon försmådde, i stället för
sympati, som hon sökte. Hennes ansikte fick ett
slutet, oåtkomligt uttryck, som om hon satte hela sin
person in på den fantasi, hvilken behärskade henne,
och icke af något ville’ låta sig störas.

Hon såg sig omkring på den oordnade, grusade
planen, och i det hennes blick blef fuktig som af
medkänsla, sade hon:

»Stackars människor!»

Ater flyttade hon sin egen missräkning öfver i
medkänsla med de människors olycka, om hvilken
hela den tomma jordbiten bar vittne. Åter satte sig
de båda makarna ned och läto sina blickar sväfva
kring den lilla backen i skogsbrynet, hvilken erinrade
dem om en hel sommars sorglösa ro. De började
samtala. Och de försökte framtvinga för sig de scener,
hvilka föregått denna förstöring.

Bonden, som rådde om jorden, kom till det unga
paret, som tagit gården i arf. Han underrättade dem
kort och godt att tiden var utlupen. De femtio åren
voro slut, och nu skulle byggnaderna rifvas. Han
ville ha sin gård tillbaka. Det var tydligt, att han
ej hade någon fördel däraf. Han skulle kanske haft
större fördel af att ännu en gång sälja jordlappen.
Men han hade sett, hur de andra hade haft hyres-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 21:07:20 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/nornan/1896/0107.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free