Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Brända tomter. Berättelse af Gustaf af Geijerstam
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
smal väg, där granarna slogo sina grenar samman
öfver deras hufvuden. Stigen var mjuk och lätt att gå.
Rundt omkring dem dallrade solskenet öfver fuktig
mossa och ett perspektiv af stammar och barr. Stigen
ledde ned till en liten vik. Tätt utmed en brant
klippa skar den in i skogen, och vid stranden glesnade
träden, släppande fram solljuset, som föll öfver en
öppen, svagt grönskande glänta.
Här stannade fru Märta och började leta i trädens
stammar. Och när hennes man såg henne söka, då
vaknade inom honom ett minne, som länge slumrat,
som han under elfva år knappast kunnat erinra sig.
Det var en afton, när de ännu bodde kvar i de
stugor, som nu jämnats med jorden. En augustiafton
var det. Och följande samma stig, hade de gått hit
för att säga farväl åt en god sommar. Då hade hans
hustru tagit en svart knappnål ur sin klädning och
fäst den i barken på en tall.
»Få se om den sitter kvar, när vi komma hit
härnäst», hade hon sagt.
Detta minne flög genom hans själ, och han kände
sig helt vemodig. Då såg han sin hustru med ett
lätt utrop springa fram mot en låg tall. Hon tog
en rostig nål ur dess bark, och i det hon föll sin
man om halsen och kysste honom, grät hon af lycka.
Hon gömde omsorgsfullt reliken, och sedan hon
funnit den, försvann det sorgliga intrycket af egen
missräkning och andras nöd, plånades ut hos dem
båda. Och som om de med denna lilla händelse fått
en tröstande hälsning från goda andar, vandrade de
lyckliga tillbaka öfver brända tomter, hvilka ej lämnat
dem annat kvar än en gammal rostig nål, som var
så väl gömd att ingen kunde taga bort den.
 |
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
