- Project Runeberg -  Nornan. Svensk kalender / 1896. Tjugutredje årgången /
117

(1873-1906)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Ulrich-Theodors trolofning. En 1700-talsbild af Oscar Levertin

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

La Fleur hyste åter samvetsbetänkligheter att
mottaga skrifvelsen, och först sedan Schmidt ur en börs
uppräknat 200 pistoler, tog hon den och lade den på
sin härskarinnas bord. Denna gång kunde ej
markisinnan motstå att bryta och läsa den, och då hennes
listiga förtrogna märkte detta, sade hon halfhögt som
för sig själf: »Jag vill dö, om det finnes någon fru,
om än aldrig så ärbar, som skulle kunna motstå en
sådan prins», och medan markisinnan rådvill ömsom
rodnade och bleknade, öfvertalade La Fleur sin
härskarinna att skrifva några ord till svar, hvarvid hon
med darrande hand tecknade följande rader, tydligt
talande om den kamp, som rådde i hennes själ:

Biljett.

Den ovärdiga ers höghet benådat vied ord allt för
vackra för att kunna vara sannfärdiga, skulle för intet
pris i världen vilja tillfoga den högtställda dam,
hvilkens ödmjuka tjänarinna hon är, någon sorg.
Lyckligtvis är hon allt för litet fåfäng för att våga tro, att
hennes obetydlighet kunde ställas i någon sådan
jämförelse, och hon ber då att med skyldig vördnad och
intresse för en af henne som af alla hans undersåtar
varmt älskad prins, få dölja hvad som försiggår i
hennes själ och ej uttala en för alla olycksalig önskan
om, att af fyra olyckligt bundna skulle kunna varda
tvenne lyckliga.

När Ulrich-Theodor erhöll denna skrifvelse, blef
han så förtjust, som en dödsfånge som benådats, ty
i dess sista rader trodde han sig kunna läsa en blyg
och förtäckt förklaring om genkärlek, och som
markisinnan älskade att bära den sköna couleuren, som är känd
under namnet Celadon-bleu, fäste Ulrich-Theodor en
rosett af densammas färg på sin barett till tecken, att

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 21:07:20 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/nornan/1896/0147.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free