- Project Runeberg -  Nornan. Svensk kalender / 1896. Tjugutredje årgången /
118

(1873-1906)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Ulrich-Theodors trolofning. En 1700-talsbild af Oscar Levertin

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

han ville tjäna och strida för henne, som det en
höf-visk riddare anstår att göra för sin dam, och hvar
morgon sände han henne de ömmaste och sirligaste
komplimanger på fransk vers som följande artiga
quatrain:

Je me meurs tous les jours en adorant Sylvie
Mais dans le maux, dont je me sens périr
Je suis si content de mourir
Que ce plaisir me redonne la vie.

Men markisinnan visste så skickligt att undvika
honom, att han aldrig fick tillfälle att tala med henne
mellan fyra ögon och i enrum. Ulrich-Theodor blef
både blek och sjuk af längtan, och då han till sist
icke längre kunde härda ut, gömde han sig med La
Fleurs tillhjälp i markisinnans sängkammare för att
tvinga henne till ett samtal. När hon kom in,
störtade han sig för hennes fotter, och hans sinnesrörelse
var så stark, att han där med en ljuf suck föll i
vanmakt. Medkänslan tog då hos markisinnan öfverhand
öfver den rättmätiga harm hon kände mot honom,
och förskräckt sprang hon efter luktvatten.

»Ack», hviskade Ulrich-Theodor med svag röst,
»det är ej ungerska drottningens vatten, som kan hjälpa
mig, men en annan dyrare medicin, som ni ensam
äger, men är omänsklig nog att neka en sjuk.»

Ulrich-Theodor sade detta med så rörande uttryck
och en sådan eld i sina ögon, att markisinnan ej kunde
vredgas på honom.

»Res er, ers höghet, det är ej er plats vid en
ringa undersåtes fötter», och ömt bleknande föll hon
i hans armar. »Min älskade Therese», hviskade
prinsen, och under den djupaste rörelse svuro de
hvarandra evig kärlek, och natten tycktes alldeles för kort
för alla de smekningar och bedyranden, som de ön-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 21:07:20 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/nornan/1896/0148.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free