Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- Sotarfrun. Berättelse af Hjalmar Söderberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Sotarfrun.
| Berättelse af Hjalmar Söderberg. |
Det är en grym och sorglig historia. Jag hörde
den mer än en gång berättas i min barndom,
och den kom mig att undra och rysa.
Inne i en sidogata står ett gammalt borgarhus
med en slät och grå fasad. Genom en stor,
rund-hvälfd port utan alla prydnader — jo, ett årtal finns
där, kanske också ett par fruktguirlander — kommer
man in på en trång gård, lagd med kullerstenar, en
svart, stenlagd brunn som så många andra, dit solen
aldrig hittar vägen. En gammal lind med afstubbade
grenar, svartnad bark och af ålder glesnadt löfverk
står där i en vrå; den är gammal som huset, ja ännu
äldre, och är alltjämt ett kärt tillhåll för gårdens barn
och kattor.
Det var förr i världen sotar Wetzmanns gård.
Sotar Wetzmann skall ha varit en ganska
beskedlig gubbe. Han hade haft framgång i lifvet och
samlat en rätt stor förmögenhet. Han var god mot
de fattiga, barsk mot sina gesäller — ty så var bruket,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Sun Dec 10 21:07:20 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/nornan/1896/0169.html
