- Project Runeberg -  Nornan. Svensk kalender / 1896. Tjugutredje årgången /
143

(1873-1906)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sotarfrun. Berättelse af Hjalmar Söderberg

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Hur skall jag kunna skildra det som sedan hände?
Det låter som en elak dröm eller som en saga, gjord
att skrämma barnen med då de äro stygga, och likväl
är det sant.

Det skall ha varit en lördagsafton i maj det
passerade.

Gården ligger tyst, gatan är tyst. Kanhända
någon gnolar en visa genom ett köksfönster, eller att
några barn leka nere i gränden . . . Den sjuke är
ensam i sitt rum. Han räknar kvarter och minuter.
Det är vår nu där ute. Snart är det sommar. Skall
han aldrig komma upp från sitt läger, aldrig mera
höra skogen gnola och hviska, aldrig som förr kunna
mäta dagen med stunder af verksamhet och stunder
af hvila? Och Magda .. . Om han blott icke alltid
såg hennes ansikte för sig med den vilda skrämsel i
blicken, som hon hade, då styfmodern grep henne
om handleden. Icke behöfde hon vara rädd. Icke
vågade den elaka kvinnan på allvar göra henne något
ondt, då hon visste, att han hade valt henne till sin
brud.

Så ligger han där och drömmer, än vaken, än
halfvaken, och låter pupillerna suga in ljuset af
solstrimman på den hvita dörren; och då han sluter
ögonen, simmar det fram en arkipelag af giftigt gröna
öar, omslutna af ett bläcksvart haf. Och medan han
blundar, går det gröna öfver i blått, och det svarta
ljusnar till blårödt med naggade mörka kanter, och
så blir det svart alltsamman . . .

Han känner en lätt hand stryka sin panna, och
han far upp i bädden.

Det är Magda. Magda står framför honom, liten
och späd och med en leende röd mun, och hon lägger
en knippa vårblommor framför honom på täcket.
Sippor och mandelblommor och violer.

Är det sant, är det verkligen hon?

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 21:07:20 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/nornan/1896/0173.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free