- Project Runeberg -  Nornan. Svensk kalender / 1896. Tjugutredje årgången /
146

(1873-1906)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sotarfrun. Berättelse af Hjalmar Söderberg

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)


Sotar Wetzmann betalade en summa till
hjälpmadamen, hennes mor, och det blef icke någon
rättegång om saken. Likväl tog den hårdt på den gamle
mannen. Han gick icke mera till källaren för att
dricka toddy, utan satt oftast hemma i en skinnklädd
stol och stafvade i en gammal bibel. Han föll af
och blef tyst och besynnerlig, och det gick icke ett
år, förrän också han var död och lagd i jorden.

Sonen Fredrik tillfrisknade så småningom; men
han blef aldrig färdig med sin prästexamen, ty både
hans fattningsförmåga och hans minne hade blifvit
försvagade. Man såg honom ofta gå med blommor
till Magdas graf; han gick framåtlutad och mycket
fort, ja, han nästan sprang, som om han haft en
mängd angelägna ärenden att uträtta, och merendels
hade han också ett par böcker under armen. Till
slut blef han alldeles svagsint.

Och sotarfrun? Hon tycks ha varit en stark
natur. Det finns människor, som icke egentligen äro
samvetslösa, men som aldrig af sig själfva falla på
den idén, att de ha gjort något oriktigt. Det kan
hända, att en karl med blanka knappar i rocken slår
dem på axeln och ber dem följa med: då vaknar
samvetet. Men till fru Wetzmann kom ingen. Hon
satte sin styfson på en inrättning, då han blef för
besvärlig hemma, och hon sörjde sin man, som skick
och bruk är, och därefter gifte hon om sig. Då hon
åkte till kyrkan bröllopsdagen, hade hon en gridelin
sidenkofta med guldtränsar och var »utstyrd som tusan
hakar» — så sade min mormor, som satt i sitt
fönster i huset midt emot och såg hela ståten, medan
hon vände ett blad i sin postilla.


<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 21:07:20 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/nornan/1896/0176.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free