Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - En julresa. Utkast af Ernst Lundquist
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
rum, och de skrefvo in sig i kladden som herr och
fru Sterner, Stockholm.
Det var en idé af Ajsa. Man skulle vara incognito,
och det var ju alltid tänkbart att det fanns någon
bekant i närheten, som kunde lockas fram af ryktet om
herrskapet Hellings ankomst till gästgifvaregården.
Naturligtvis, den celebre författaren Hellings namn var
ju kändt öfverallt, och bekanta hade han i alla vrår.
Både Ajsa och Bob voro storbelåtna med sin idé.
De behöfde nu hvarken såra den på det hela taget
ganska hyggliga moster Sara (hon hade i en hast fått
en hel massa dygder nu, sedan de ej längre voro
rädda för att få henne till julgäst), ej heller var Bobs
telegram till henne en vanlig simpel osanning — och
af denna escapade ner till Kolmordens snöklädda
skogar lofvade de sig bägge fullt ut så mycket
julglädje som om de stannat hemma i sitt varma, mjuka
bo. Det hade de alltid kvar, men denna anonyma
lilla bröllopsresa, den var något unikt, ett riktigt
genidrag af den blinda slumpen. Eller rättare af Bob. Å,
man är väl inte författare för ro skull heller! . . .
Och på gästgifvaregården hade de det minsann
riktigt trefligt. Två stora vindsrum med lustiga omaka
möbler, klädda med röda och hvita randiga öfverdrag,
en stoppad gammal länstol, som man bekvämt kunde
sitta tvä i, isynnerhet om den ena satt i knät på den
andra, en liten spegel i ram af gulbetsad björk, där
Ajsa såg sitt ansikte som genom en dimma, och i det
yttre rummet, som var deras »salong», en gammal
hvitrappad öppen spisel med enrisruskor instuckna på
sidorna och på kranshyllan två dråpliga svarta och
hvita jättekattor af porslin, sagolika vidunder, af någon
trollkarl satta till att bevaka ett kolossalt purpurkindadt
äpple af papier-maché, som de tagit midt emellan sig.
Och tittade man ut genom de små fyrkantiga fönstren,
hade man en utsikt öfver en snöpudrad körsbärsskog
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
