- Project Runeberg -  Nornan. Svensk kalender / 1896. Tjugutredje årgången /
182

(1873-1906)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - En julresa. Utkast af Ernst Lundquist

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

tassande figyren, som gjorde intryck af en enda lång
och hvass näsa, som vädrande stack fram vid alla
knutar och spetsade sig i hvar minut för att dyka ner
i något misstänkt, hon var ej heller vidare sällskaplig
af sig, svarade endast hvad som var strängt
nödvändigt och tycktes ej veta, huru hon fort nog skulle
förpassa sin person i säkerhet bakom kökets stängda dörr.
Men af tusen småsaker märkte dock Bob och Ajsa,
att de voro föremål för ett oaflåtligt spioneri. Komma
hem när de ville, funno de antingen pigan eller
gäst-gifvaremor inne i deras rum under förevändning att
städa eller elda, och det märktes tydligt, att alla deras
saker varit föremål för grundlig undersökning. Då de
voro hemma, hörde de ofta ett misstänkt knakande
från golftiljorna ute på vinden, och ett par gånger, dä
Bob hastigt öppnade det yttre rummets dörr för att
se efter, hvem som framkallade dessa spöklika ljud,
såg han gästgifvaremors långa näsa blixtsnabbt
försvinna i trappöppningen eller in till vindskontoret. Ja,
det gick så långt, att Ajsa, som var mycket lättsöfd,
vaknade ett par gånger midt i kolsvarta natten vid att
hon tydligt hörde vindsgolfvet knaka och en snufvig
andedräkt, som snörflade tätt utanför det yttre
rummets dörr.

Yngste sonen, »Agust», tycktes särskildt ha fått
i uppdrag att bevaka dem. En gång, då Ajsa stod
vid sängkammarfönstret, såg hon honom komma
smygande ut i täppan och vig som en ekorre, men med
försiktiga rörelser, för att ej åstadkomma något prassel,
klättra upp i det stora bigarråträdet, som växte närmast
husgafveln. Hon ställde sig bakom gardinen, för att
han ej skulle se henne, och genom dess glesa tyg såg
hon tydligt allt hvad han tog sig till. Hon hade trott,
att han hade några onda planer mot det stora skatbot,
men däri tycktes hon ha misstagit sig. Då han hunnit
tillräckligt högt upp, slog han sig till ro på en gren

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 21:07:20 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/nornan/1896/0216.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free