Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - En julresa. Utkast af Ernst Lundquist
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
hamrande uppe vid tinningarna? Var det inte den
glade kopparslagaren, som arbetade så morgonfriskt?
Ajsa somnade om, och Bob höll just på att följa
hennes exempel, då han plötsligt slog upp ögonen
igen; han hade hört tämligen högljudda röster utanför
det yttre rummets dörr, gästgifvaren, den långa näsan
och en obekant karl. Samtidigt hörde han, att man
famlade på låset. Han sprang ur sängen och klädde
sig i största hast utan att väcka Ajsa. Det var ju
onödigt, att hon blef skrämd. I nattrock och tofflor
smög han sig ljudlöst ut i »salongen» och ställde sig
midt för dörren med afvaktande min. Han hörde
tydligt gästgifvaren säga, att ingen hört ett ljud här
uppifrån på hela dagen, herrskapet Sterner måste finnas
där inne i rummen, ingen hade sett dem gå ut. Den
obekanta karlrösten svarade, att man fick väl öfvertyga
sig genom att knacka på. Och nu blef det ett
dunkande på dörren med knytnäfvar och, när det ej hjälpte,
med en käppkrycka, och sedan nu äfven pigans och
Agusts röster blandade sig med de öfrigas, började
man profva nycklar i låset, den ena efter den andra.
Bob hade skyndat sig att lugna Ajsa, som vaknat vid
det helvetiska larmet, och stod åter på sin post vid
dörren. Det fruktlösa nyckelskramlet aflöses af dofva
dunsar mot dörren och flåsande andetag, det knakar
och brakar, dörren flyger upp och in ramlar en karl
i länsmansmössa, rakt i famnen på Bob.
Ett skrik inifrån sängkammaren, ifriga hviskningar
och flyende steg ute på vinden och inne i »salongen»
två häpna utrop:
»Hvad tusanI Är det du, Helling?»
»Tjänare på dig, Zachris! Det var ett komiskt
sätt att göra morgonvisit hos en gammal Upsalavän!»
Ja, Zachris var länsman där i orten, och han
hade egentligen kommit å dragande kall och ämbetets
vägnar, men alltsammans var naturligtvis ett missför-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
