Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - En julresa. Utkast af Ernst Lundquist
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
stånd, och han bad tusen gånger om ursäkt. I morse
hade gästgifvaren kommit åkande i fyrsprång till
läns-mansbostället och bedt att få hjälp med två misstänkta
personer, som varit boende på gästgifvaregården sedan
juldagen. Det var alldeles säkert ett par »så’na där
nymodiga dubbelsjälfmördare» . . . samma skrot och
korn som den förlupna kontoristen och
variétésånger-skan, som i somras hade tagit lifvet af hvarandra i
precis samma vindsrum och som det sedan hade stått
sådana långa historier om i alla tidningar. De här
båda hade skrifvit in sig i kladden under falska namn,
och det hade genast väckt gästgifvarens misstankar.
De kallade sig Sterner, men allt deras linne var märkt
med boksta fven H, och i herrns böcker stod ett namn,
som också började på H, men för resten var oläsligt.
De kände inte en enda människa i orten, och kan det
hänga rätt ihop, att två unga, fina människor resa ut
på landet midt i julhelgen och lägga sig på en
gäst-gifvaregård utan annan sysselsättning än att ströfva
omkring hela dagarna i skogen, precis som kontoristen
och hans sångerska, och öfva sig att skjuta till måls
med revolver? Ja, frun hade också skjutit med revolver,
det var väl bevis nog? Gästgifvaremor hade inte haft
någon ro för dem, hvarenda natt hade hon smugit sig
upp för att lyssna vid deras dörr, och i går, då unga
frun sade till om den fina champagnesupén, hade man
fått alldeles klart för sig, att i natt skulle det ske.
Just på samma sätt hade de båda andra galningarna
burit sig åt, och när man sprängt deras dörr på
morgonen, hade de legat där badande i sitt blod. Det
var ett Herrans elände, att något sådant nu skulle
hända för andra gången, gästgifvaregården blef riktigt
ökänd på det sättet som ett tillhåll för dårhushjon
och dubbelsjälfmördare, och så mycket var säkert, att
den här gången skulle länsmannen vara med, när
dörren sprängdes . . .
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
