- Project Runeberg -  Nornan. Svensk kalender / 1896. Tjugutredje årgången /
187

(1873-1906)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - En julresa. Utkast af Ernst Lundquist

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)


Den i förlägen och hackande ton afgifna
förklaringen af bröts här af ett klingande, osläckligt skratt
inifrån sängkammaren, genom hvars på glänt stående
dörr man skymtade en karmosinröd nattrock och en
flod af gyllne hår, som gick i vågor af skrattkramp . ..

En timme därefter satt länsmannen tillsammans
med de båda dubbelsjälfmördarne vid en läcker
frukost med mycket sill och porter och för öfrigt
kvar-lefvor från den nattliga festen. Men på nedre bottnen
var det dödstyst; gästgifvarefamiljen hade stängt in sig

och tagit ur alla nycklar.–

Under de två dagar, som Bob och Ajsa ännu
stannade kvar på gästgifvaregården, sågo de ej en
skymt af sitt värdfolk; de skämdes väl för mycket
öfver hvad de ställt till. Äfven den allestädesnärvarande
Agust var som uppslukad af jorden. Pigan tog emot
likvid för räkningen och bar ner kappsäcken till
stationen. Men just som tåget skulle sätta sig i gång
och de båda själfmördarne stodo i det öppna
kupéfönstret och kastade en sista blick upp till
körsbärs-skogen och gästgifvaregårdens vindsrum, som väl ännu
måste vara fulla af klingande ekon efter allt hvad de
skrattat där uppe under de båda sista dagarna, kom
den långa näsan springande med ett väldigt bylte i
famnen, kastade in det genom fönstret till de båda
unga och flämtade:

»Var så god och håll till godo . . . det är en så’n
där hemgjord ost, som lilla frun tyckte så mycket
om . . . ursäkta för all del 1»

Och så rullade tåget bort, men ännu då det
försvann vid kröken, stod den skrattande Bob i
kupéfönstret och viftade tacksägelser och förlåtelser med
försoningsosten.


<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 21:07:20 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/nornan/1896/0221.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free