Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Historien om Gunnel. Af Pelle Molin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Jag ville ha honom här framför mig och tala med
honom som jag talar med er, stillsamt och sakta, och
lika innerligt som stillsamt förbanna honom. Han
skulle icke höra orden, icke märka någon brist på
förbindlighet, men jag hoppas att han förr eller
senare skulle må godt af mina bönesuckar.»
»Nej — nej — säg icke så!» sade professorn med
tjock röst.
Gunnels vackra gosse, diktaren, knäppte sina
händer om knäet och såg ut mot solskenet.
»Håhå, håhå», tänkte han. »Ja, är du den jag
tror, skall jag draga dig vid benen, ditt gamla
murmel-djur. Finns det en själ, som ropar i denne gamle
laban, skall han få sin svåra stund i denna dag!»
Nu åter professorn:
»Var icke bärgningen svår och lifvet torftigt i
obygden? Hörde hon aldrig af främlingen i fråga?»
»Pengar, menar ni? Jo, hon fick ett penningbref.
Tänk, att han sände henne pengar . . . var det icke
styggt? Var det icke? Fy fan . . . Den dagen hon
fick det brefvet sjönk hon ihop på brosteget och
hennes runda skuldror skälfde och skakade. Jag vill säga,
att därmed var hennes sommarsaga riktigt slut. Hon
gick i förstone och ordnade ifrigt med sitt hus för
vintern. Det var svagår det året. På hennes
hemman hade frosten stigit hvitklädd ur kärret och bitit
stridkornet så att det dog. Hon var rastlös några
dagar, men mumlade hvart hon gick: ’Måste tänka
på det här — måste tänka på det här. Det går öfver
mitt förstånd hvad det nu skall bli af mig.’ Men
efter den tiden satt hon ofta hopkrupen, med det
storrandiga förklädet kastadt öfver sitt hufvud, och
försökte att bara icke tänka på det där — icke tänka
på det där — icke tänka på det där . . .
Den fattiga jordremsan vid det mörka rinnande
vattnet såg denna höst en förtviflad kvinna vanka
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
