- Project Runeberg -  Nornan. Svensk kalender / 1896. Tjugutredje årgången /
215

(1873-1906)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Historien om Gunnel. Af Pelle Molin

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

omkring, se och lyssna. Hade nordan blåst länge
och gingo små hvita molntappar i linie från norr till
söder, blef detta henne en väg för flyttfåglarna —
och hon hälsade till sagokungen från juni. Hösten hade
kommit för henne och vek sedan aldrig från henne,
trots mig, hennes son, som hon födde några månader
därefter under större jämmer från själen än från
kroppen. Jag är ändock glad att jag fått göra henne
glädje — åh, min härliga mor! Jag gjorde henne
glädje. Hon sade mig det innan ögonen brusto i
det hufvud, som blef silfverhvitt innan det nådde sitt
trettiofemte år, dödsåret. . .

Hvad tycker herrn om historien? — — — —

Men långt fram i mars kommo varma vindar
från golfströmmen. Skogen svartnade och det
droppade från tallen. En sådan dag snörde hon sina
skidor. Hon kände, att hon skulle få sin pröfvande
dag, och den kunde hon icke vänta i stillhet. Det
var en sorg, som gick öfver allt förstånd. Gud vet
ett vilset sinnes vägar, men hvarför — hvarför —
rände hon till fjälls med slikt i sikte — hvad tror ni
att hon ville? . . . Ville hon lefva? . . . Snön klabbade
och det var sent på dagen, då hon nådde Tjalafjälls
rygg. Hon hade varg i följe. Där måste hon sätta

sig — måste lägga sig — och där föddes jag.....

Det här är Gunnels historia . . . Öfver detta fjäll går
kanske en gång hvar tredje vecka en människa. Hade
det icke händt denna dag — hvad så, min herre?
Än i dag vet jag icke, om lappen, som kom, hade
följt vargspåren eller skidornas spår, men han kom
lämpligt. Han hjälpte henne att stöka undan —
badade mig i snön — tog mig i sin kolt och rände
nedför fjället genom Granliden till Maktoberg. Hon
kom efter, tyst, matt och tårlös i kvällningen, några
timmar senare.

Hvad tycker ni om historien? Det var tre kvarts

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 21:07:20 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/nornan/1896/0255.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free