Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Historien om Gunnel. Af Pelle Molin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
af de besynnerliga i skogarna skulle gifta sig med
henne. Ja, hon vardt som borttagen i äfventyret.
Hon kläddes i brudestass med vitersilfver och konstigt
arbetadt viterguld. Ringar på händerna. Söljor på
bröstet. Kring midjan en slingrande orm. Gunnel
satt som i en dröm. Pynta fingo de. Vallhunden
tjöt af rädsla. Solen glittrade och sken. Tranorna
ropade från sjön, skogen doftade, luften skälfde. Det
var ett tindrande bröllopsväder. Jadmos snöiga topp
lyste hvit som ett vårmoln långt borta . . . och nu
skedde det. . . att han kom . . . främlingen i fråga ...»
»Ja», sade professorn sakta och utan medvetande
att han talade. »Ja, det såg besynnerligt ut, men
något dylikt som vitrer såg jag icke, då jag kom,
vilse i fjällen, öfver fäbodvallen till hennes störes.»
»Det är endast söndagsbarn, som få se sådant. . .
och då ni kom . . . ?»
»Då jag kom, sprang hon mig till mötes
skälf-vande och fager. Hon hade icke silfver och guld på
sig, men tårarna hängde i hennes ögonhår och solen
bodde i hennes tunga fläta. Jag glömmer det aldrig:
blicken var förunderligt inåtvänd . . . skimrande och
fuktig . . . aldrig i hela mitt lif bar jag sett något så
välsignadt vackert. ’Du är min rädderman’, sade hon
och log med sitt ljusa ansikte . . . och så kom det,
som . . . jag icke hade väntat ...»
»Jag vet hvad ni icke väntade — jag vet hvad
det var. Hon föll er om halsen och gömde sig . . .
Ni visste icke, att ett sådant äfventyr tager en
människa så, att hon icke vet hvad hon gör och att folk,
som kommer till, jaga de besynnerliga bort. Då
händer det alltid, att den borttagna klamrar sig fast
vid den, som kommer — yrvaken, glad, förkrossad.»
»Ja», sade den gamle. »Jag miste sans och
besinning, då jag höll det varma människobarnet i min
famn . . ,»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>