Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - De döde. November 1894—Oktober 1895. Af Emil Svensén - Viktor Rydberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
efter sig. Märkligt nog är det emellertid åren 1865
—75, den bästa delen af hans mannaålder, hvilka åt
den yttre världen lämnat de minst framträdande
bevisen på hans verksamhet. Under denna tid tyckes
han hafva gått in i sig själf och underkastat hela sin
världsåskådning en grundlig pröfning, hvaraf spåren
icke sällan låta sig skönjas i de dikter, med hvilka
han vid slutet af denna tid framträdde.
Ty det var på diktens språk, som han denna
gång talade till Sveriges folk. Endast sparsamma bevis
hade han före denna tid gifvit på sin förmåga såsom
skald i egentlig mening. Men nu framträdde slag i
slag den ena efter den andra af dessa beundransvärda
dikter, som ställa sin upphofsman i främsta ledet bland
den svenska skaldekonstens lätt räknade stormän. Sin
diktarebegåfning lade han i ej mindre grad i dagen
uti sin vid samma tid utsända öfversättning af Goethes
Faust och utförde sitt oupphunna mästerstycke i
prosastilens konst uti Romerska kejsare i marmor, där
läsaren icke vet om han mest skall häpna öfver stilens
prakt eller tankens klarhet och djup.
Vid denna tid började yttre utmärkelser att regna
öfver honom. Den fattige fångknektens son, som
under svårigheter och umbäranden fått kämpa sig fram
till studentexamen, som för medellöshets skull måst
afbryta sin akademiska studiebana, och som kanske
gått förlorad för vår nationella odling, om ej S. A.
Hedlunds skarpblick upptäckt hans begåfning och
dragit honom fram i ljuset — han stod nu äfven i yttre
måtto erkänd såsom en af denna nationella odlings
yppersta bärare. Hedersdoktor vid Upsala universitets
jubelfest — hvars minne snart skulle varit förgätet,
hade det ej fortlefvat i hans festkantat — kallades
han att i Svenska akademien intaga Talis Qualis’ gamla
plats, och knöts ej långt därefter såsom professor vid
Stockholms nybildade högskola, efter att under åt-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
