Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - De döde. November 1894—Oktober 1895. Af Emil Svensén - Viktor Rydberg - Fredrik Fehr
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
skilliga år i Göteborg hafva hållit akademiska
föreläsningar.
1880-talet fylles mest af de vidtomfattande
mytologiska forskningar, hvilkas resultat han framlade i
detta jätteverk öfver Germanisk mytologi, som med skäl
blifvit kalladt en ny Atlantika, och inför hvilket den
vetenskapliga kritiken ännu står häpen. De
föreläsningar öfver kultur- och konsthistoriska ämnen, som
han samtidigt höll vid Stockholms högskola, voro både
till form och innehåll så konsnärligt utarbetade, att
det vore en oersättlig förlust för vår litteratur, om
de ej i hela sitt omfång blefve med densamma
inför-lifvade.
Ända in i det sista bibehöll Rydberg sin fulla
ungdomliga lifskraft, och lätt räknade äro de skalder,
hvilka det varder förunnadt att vid fyllda sextio års
ålder skapa ett mästerverk sådant som Den nya
Grottesängen — kanske det mest storartade, som denne
mäktige ande någonsin frambragt. Så mycket
smärtsammare blef öfverraskningen, så mycket djupare
sorgen, då han plötsligt rycktes bort, medan han ännu
stod midt uppe i sin fulla verksamhet — rycktes bort
från ett folk, som ännu trott sig 0111 att göra räkning
på rika gåfvor från hans hand. Men äfven vid sin
död var Viktor Rydberg en lycklig man. Ännu i sin
fulla kraft gick han hädan invid själfva tröskeln till
den ålderdom, hvars tyngd det blef honom besparadt
att pröfva. In i det sista vårdad med all den
huldhet, som en trogen maka kan gifva, in i det sista
vördad med all den kärlek, som ett folk skänker den,
i hvilken det ser bäraren af sina bästa tankar, har
han lämnat efter sig ett minne, som skall lefva, då
många af dagens storheter äro så förgätna, att ingen
längre mäktar skilja den enes namn från den andres.
❖ *
*
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
